yollster

I Måndags fattade jag ingenting, pga helgens bravader, i Tisdags var det Fredag och igår var det verkligen Fredag. Ikväll får det dock lov att vara Torsdag eftersom att det faktiskt verkligen är Fredag imorgon! Stannar hemma ler åt att jag får fast jobb och lyssnar på musik i stil med det här...

Mitt hjärta slog jag hörde varje slag, jag vill komma nära dig och jag ska göra det en dag. Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till och jag vet inte varför, varje gång jag ser dig känner jag att det enda jag vill är att komma dig nära. Det är samma sak varje gång vi ses.

En macka med philadelfia & paprika, en macka med ett vändstekt ägg, varm choklad, & en riktigt jäkla stor bakelse till frukost

Till lunch åt jag en äggmacka och drack te och sedan åt jag upp nästan all frukt som var till barnen på fruktstunden pga obotlig hunger!

Nu är jag nyss hemkommen och har satt i mig tre kilo nachos med en skål guacamole och slurkat upp colan.

Ikväll ska vi nog äta något riktigt puligt till middag för det gör vi ju varje kväll, jag äter alltid mest och snabbast och igår åt jag till och med två middagar på rad. Men grejen är den att jag älskar det, jag älskar mat. Så nej. jag kan inte sluta. Nu ska jag strax ta en cigge bara för att smälta nachosen och känna hur sunt jag lever och ikväll blir det kanske en öl för att bättra på ölmagen. bara för att det är onsdag liksom!

Idag på lunchrasten somnade jag på en ikea kundvagn på ett fält och värmdes av solen i min vinterjacka, det var mysigt. Jag låg på ett sunkigt fält dock och blev jätterädd när jag såg en spindel så jag flög tillbaka till barnhagen efter det.

Idag har jag jobbat med babysar på jobb, det var kempekoseligt och jag var uppskattad och jätteglad! Solen skiner fantastiskt starkt från en blå himmel och snart kommer mina underbara roomies hem. Jag lyssnar på Phil Collins som är min nya love och tänker på att jag vill till Peace and Love och så blir det också! Sjukt bra band har dom! hehehe.

Nu ska jag drassa, kram och klem!

Det här är mina bästisars verision på "något gott kvälls snack". Ja ,det är passionsfrukt. Jag hittade skalen på bordet nu när jag kom hem och blev så ledsen, hade känts mycket bättre om det var en halv påse chips eller något annat jag kunnat och VELAT nalla på.

Helgen var minst sagt sjuk. Slutade på sjukhus alltför sent en söndagsnatt. Isa och jag vi kan vi.

Just nu sitter jag nyduschad och påklädd ensam hemma i min lägenhet i Bergen. Jag skrev ju aldrig det här nej men jag flyttade till Norge. Ibland slår det mig fortfarande som en örfil när jag promenerar till jobb på morgonen att "okej, här går jag ensam mitt ute i Bergen i Norge och vet exakt var jag ska, detta är ju sjukt".

Hursomhelst, här sitter jag. Mina rumskompisar är på annat håll, lägenheten stod tom inatt och jag trillade in vid tolvtiden, har skrubbat mig från topp till tå, ätit en väldigt god frukost och ipoden spelar på högtalaren låtar från "Godmorgon listan". Har druckit varm och kall oboy och har på mig världens skönaste mjukisbyxor som trillar av så fort jag reser mig upp.

Idag skiner solen, fantastiskt mycket faktiskt. Det är som om den bara bestämt sig för att ALLA ska vara glada idag och skiner på oss med sån kraft att man börjar kisa så mycket att man brister ut i skratt för att alla liknar kineser.

Hade någon sagt till mig den trettonde december när jag grät på ett luciatåg med en unge i knät eller någon av alla de utekvällar som slutade med utkletad mascara och söndergråtna ögon att "Du, om tre månader kommer du att sitta i din alldeles egen lägenhet i Norge, vara självständig, bo med två personer som får dig att skratta så att magen vänds ut och in minst en gång om dagen och arbeta med fantastiska människor i en stad som är så vacker att himmelriket måste likna den och du kommer vara så lycklig att du ibland undrar om du ska ringa upp han som krossade ditt hjärta och säga tack för det" så hade jag nog ryckt på axlarna och sagt något i stil med "Nej, jag blir aldrig glad igen."

Min poäng är väl helt enkelt att man faktiskt blir det, när jag nu pratar med människor som befinner sig i en liknande situation som den jag var satt i för ett tag sedan då man älskar någon så mycket och är så otroligt rädd för att bli lämnad av dem att man blundar helt för att varenda besök slutar i tårar och att hela förhållandet går på konstgjord andning och hålls ihop av säkerhetsnålar så blir jag ledsen.

Jag vill säga till folk att våga gå iväg från något som inte fungerar längre, men samtidigt så vet jag att det inte hjälper ett dugg. Jag hade aldrig tagit slut på vad jag hade. Jag vet inte vad som hänt om han inte heller gjort det men jag vet om att det var rätt.

Det svider det gör ont man tror att man ska gråta sönder hela sin kropp och aldrig någonsin få skratta igen. Men, hörrni så är det inte. För klyschigt nog så läker tiden faktiskt alla sår och jag är så jävla lycklig.

Tack

såhimlamycketfint(:

Akkurat så är det, jeg vet ikke. förkortar det och lyssnar på god musik istället. vilken tur jag har.

Jag är ju alltför tjejig, ännu en sak jag glömt bort om mig själv. Toughen up fjollan.

Now man the fuck up!