We are golden...

...är en lögn som bara mika kan få mig att tro på och inte ens honom just nu.

Ni förstår, jag lever i en dimma av röda och blåa ljus från sisådär elva på förmiddagen till åtta på kvällen. Jag sover och vaknar inte på riktigt förräns mörkblått och djupt rött bländar mig på nytt. Jag somnar med saker som "han är en artist" ringandes i öronen och lever bara på scenen. Kan bara ta in vad folk säger till mig i ett enda sammanhang och det kallas Fame.

Jag tror det här med att medverka i musikalen har gjort mig lite psykiskt sjuk, och väldigt trött till på köpet. Fråga mig vad som helst och jag svarar antagligen ja mest för att få vara ifred, men lillen hade varit välkommen ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0