yollster

Mff Hif blev visst oavgjort i slutändan och ingen är bättre än någon annan.
Dock hade jag mitt blåvittaste blod i ådrorna och skrek och sjöng i blå bandana, halsen känner av det idag när hostan härjar, och trots allt mitt vrålande fick de inte in bollen i de blårödes mål.
Dock måste jag halvt skamset tillägga att när jag såg hifarna träda in på planen i sina mörkblåa små shorts så tändes en liten liten varm känsla inom mig och ett leende kom över läpparna.
Vad gör lilleman med mig....

Nu ska jag gå och uppskatta livet. HEJ!