Det blir ett tåg som går på räls

Det finns en stad där nästan ingen kan mitt namn, jag ramlar gatorna i staden fram. Och morgonen efter sitter jag i ett rum, i en lägenhet, i en stad, helsingborg.
And its started to grow on me.
Nu på förmiddagen som blivit eftermiddag utan att man hängt med undrar jag stillsamt var jag har gömt julkänslan, såhär andra advent.
Jag har iallafall oöppnade chokladkalenders luckor där hemma och det är väl den enda anledningen att malmö just ikväll känns lockande.
Anyway, om ni som jag inte letat upp förra årets julkänslor än så ta er en titt här nedan och känn den spridas i kroppen för vem kan inte säga god jul efter att ha sett coca cola julreklamer frågar jag mig.
Nu ska jag nog ramla vidare, med hifaren, fast han ramlar inte. Han snubblar.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0