yollster

För ett par veckor sedan stod jag och slavade i trapphuset då en liten kvinna trippar fram till mig och ler stort, jag sätter ner moppen i hinken och hälsar på henne. Då utbrister hon plötsligt med lätt brytning "Jag är också städerska" och går glatt iväg. Då insåg jag något jag inte insett på hela året jag städat trapphusen vid emanuelkyrkan. Ja, jag är visst städerska.
Jag är inte bättre än någon annan, jag har smuts under naglarna och ont i ryggen varje gång jag går därifrån även om städningen inte utförst så noggrant, fick ju klagosamtal förra veckan osv.
Men hursomhelst, nu kommer jag ut ur garderoben och säger "Hej, mitt namn är Yolanda och jag är städerska".
Bildbevis ovan, nu ska jag se Desperate houswifes. Förövrigt är jag klar med religionsarbetet och det känns lika bra som Alicia Keys låt Sleeping with a broken heart är.

puss!