yollster

Så välkomnar vi tvåtusen nio med goda vänner, och en tågfärd till helsingborg. Nyfrisk och naiv som jag var trodde jag att kroppen skulle klara nyårsfirande, bortsovande och artonårsfirande med falskleg och min vuxnaste min på ansiktet.
Allt gick som det skulle tills jag vaknade imorse med ett osynligt stenblock över hela min kropp och invisible små munchkins som slår spikar in i mitt huvud med sina hammare.
Mina lungor ligger antagligen upphostade i mitt rum och jag undrar varför man får ont i rygg och ben av influensan.
Som tur är har jag en sjuksköterskamamma som mer än gärna tar hand om mig och låter mig bli fyra år gammal när jag är sjuk. Daltande och rostade mackor med bortskurna kanter gör att man mår bättre, psykiskt och fysiskt, ipren kan nog också få lite ära.
Efter att ha legat ner hela dagen, i min säng och framför "The hills" maratonet då magen inte blivit illamående av tevens figurer som dealar med sina fiction problems, har jag även hunnit med att tänka ut några dagar för sena nyårslöften.
Att avslöja dom är väl bara att jinxa men det går väl mest ut på att vara en bra person för mig själv och andra, och att ta det dära med skolan på lite större allvar. Mattestuga under teaterperiod here i come, dreadar det inte faktiskt. Its a two way street, som rubriken så fint lyder.
Inte förvänta sig att bra saker ska komma om man inte tar tag i det själv. Så här är jag. Tag-tagande. Det känns bra, och ger hopp vilket i sin tur ger mig motivation till att kicka sjukdomens sorry ass.
Upp i mitt rum, ner under täcket för att ännu en natt inte kunna bestämma mig för om det är kallt eller varmt, om jag svettas eller fryser.
Pessimistiskt much? förlåt. jag har det faktiskt bra när man tänker efter, ska nog tänka efter.

puss!