I must be the happiest girl in the world, thinkin I wanna be you, I wanna be you, I wanna be you you you...

08.20.
Om sju timmar och förtio minuter står vi bakom scenen irriterade på minsta lilla ljud någon annan råkar göra, nervösa för att det sitter någon vi bryr oss om i publiken och uppspelta för att vi har lagt ner vår själ i det vi ska framföra.
Ja, idag är det alltså premiär.
Jag börjar klockan fyra och ändå sitter jag här vid datorn klockan 08.21 på morgonen, ännu en morgon som jag vaknar bakis utan att ha minsta promille i blodet.
Aint no mountain från itunes, laddar ipoden för att kunna varva ner när det kommer behövas och för att slå på peppen when its necessary idag.
08.24 och antagligen kommer jag vara i skolan timmar innan jag behöver det, bara för att gå omkring och förbereda mig.
Men ensam hemma med bara mig själv och min hungriga mage för tillfället, varför inte göra det som jag inte hunnit med de senaste två veckorna och vara med mig själv
Scitzo whatever, hej yollan hur mår du, jodå helt okej, okej berätta...

and so on. men for now ska jag ta min tekopp och krypa upp framför teven med mig själv. mig själv är inte så illa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0